Elvis lever – hos Manner. Exklusiv specialintervju!

Hos Manner arbetar många intressanta personer, som vi vill presentera för våra läsare genom personintervjuer. Denna gång är vårt intervjuobjekt en exceptionell figur såtillvida att han är själva Elvis. Sprutgjutningsmaskinen som används inom produktionen hos Manner heter nämligen bland kollegorna Elvis. Hur har Elvis trivts hos Manner? Vi ska fråga av honom själv.

Hejsan Elvis! Vi ska börja med grundfakta, hur länge har du varit i huset?

Jag föddes i Österrike våren 2007, för att vara exakt 18.4.2007 kl. 11:22. Jag var 6,99 m lång och vägde 12,9 ton. Till Manner kom jag 25.5.2007 klo. 12:50 dansande på luftkuddar till denna samma plats där jag fortfarande står. Då jag föddes fick jag endast numret 164605, men då jag kom till Manner gav Jani Lehtola mig namnet Elvis efter rockstjärnan (som igen kommer från mitt tilltalsnamn Elvan). Medan de andra maskinerna har på sin sida ett nummer, gjorde Jani en egen bild åt mig.

Hurdana är dina arbetsuppgifter, dvs. berätta hur en vanlig dag ser ut?

Till mina arbetsuppgifter hör huvudsakligen att äta plastkorn och smälta dem. Den smälta plasten spottar jag sedan ut med ett tryck på upp till 1 000 bar i olika formar, som finns i min famn. Jag är speciell såtillvida, att jag kan äta två olika slags plastmaterial, eftersom jag har två halsar. Tack vare det kan jag göra hjul som har ett hårt centrum och ett mjukt däck.
Jag kan inte prata om arbetsdagar, eftersom jag aldrig har kvällsledigt. Endast på veckoslut får jag koppla av. Lyckligtvis fick jag genast en assistent på min rygg, som lägger delar i formen och tar bort färdiga hjul. Hjälpredan är av samma färg som jag och jag tror att han kommer från samma plats också.

Vad tycker du om dina arbetskamrater?

Mest gillar jag Tian, eftersom han är likadan som jag, och så jobbar han alldeles bredvid mig. De andra här omkring är antingen mindre eller äldre. Jag vet inte så mycket om maskinerna på metallsidan, men där lär finnas en som är större än jag och han låter imponerande då han arbetar. De människor som hjälper mig är flitiga då formarna byts och en ny serie startas, men sedan lämnar de mig oftast ensam. De kommer ibland och tittar på hjulen, men bryr sig inte alls om mig. Förutom om jag blinkar med störningslampan. Då kommer de igen och fixar mig.

Hur växlar du om på fritiden och har du några hobbyer?

Javisst, på veckoslut ordnar vi fester då alla har farit hem och vi lämnats ensamma i den mörka hallen. Jag, Elvis, spelar gitarr och sjunger, Tian dansar med Femman, Rape rockar med Kaiser längre bak i hallen, medan Tango snurrar runt ensam i knuten. Sedan finns också Ritu och Roope, men deras namn kommer ingen snart ihåg.

Hur ser framtiden ut med en robots ögon, eller har du ögon? Jag formulerar frågan på nytt, hur ser framtiden ut ur en robots perspektiv?

Hur täcks du kalla mig för en robot! Jag är en sprutgjutningsmaskin, med en låskraft på 180 ton och två heta kanoner. Roboten är den lilla apparat som jag har på ryggen, som just och just orkar lyfta 10 kilo.
Det ser ut som det finns gott om arbete för mig. I allmänhet utvecklar de hela tiden nya och fina produkter för mig. Kunderna vill ha fina hjul, med mjuka däck och ett hårt hållbart nav, och om jag slits eller går sönder, så har mina människokamrater lovat att byta delar på mig och hålla mig i gott skick. Jag lever alltså för evigt, eftersom jag är Elvis!

Föregående artikelFöljande artikel